Santa Cruz visade sig vara en stor men trevlig stad. Charterturisterna verkar hålla sig på den södra delen av ön.

Vi är fyra OSK-båtar i hamnen, bland annat s/y Circe som berättar om sin tuffa segling från Irland till Madeira.

Anna har höstlov och kommer hit för att segla med oss i en vecka.

Med hyrbil körde vi upp till kratern under vulkanen Teide. Månlandskapet på 2 300 meters höjd är något helt eget. Det finns en linbana upp mot toppen på 3 700 meter men det får bli en annan gång. En halvtom vattenflaska blev helt platt av tryckskillnaden på vägen ner.

Efter ett halvår borta från Sverige var det dags för första besöket på IKEA och framförallt dess matavdelning – till kvällen kalasas det på brännvinsost på knäckebröd!

På onsdagen seglar vi ner till södra Teneriffa. Anna ska flyga ut från den södra flygplatsen på torsdagskvällen. Här finns de stora turistområdena, de äldre är rätt fula, de nyare mer ambitiösa som försöker ta upp färger och former från naturen och av de allra senaste har många avstannat som betongskelett i och med krisen.

Efter fem mysiga dagar med Anna är det dags för henne att åka hem till nya cirkusskolan i Bryssel (Ecole Supérieure des Arts du Cirque). Skolan är jättebra och Anna delar hus med ett härligt gäng från Spanien, USA, England och Sverige – se bilder.

Vi blir kvar i marinan ytterligare fyra dager på grund av en envis kuling. Då passar vi på att göra klart isoleringen av kylboxen. Kvällen innan vi åker vidare kommer s/y Aura in efter en tuff segling från Santa Cruz, kvällen tillbringas i deras mysiga kajuta.

Seglingen västerut ca 40 MN till La Gomera blev inte riktigt som planerat. Enligt de färska väderrapporterna skulle vi ha en jämn ostlig vind runt 12 m/sek, men vi hade glömt accelerationszonerna. När vi rundade södra udden på Lanzarote vred vinden, ökade i styrka för att sedan helt försvinna. Det här var något mer! Vid Teneriffa hände samma sak, vinden vred mot nord och nordväst och avtog. Vi fick upp till tre knops motström och halvvägs över till La Gomera ökade vinden från noll till 10 m/s på tio sekunder. Med två rev i storen och fock seglade vi i upp till 18 m/s nordvästlig vind Sjön byggde snabbt upp och det skvätte in i sittbrunnen. Strömmen gjorde att vi inte skulle hinna fram till den vik vi tänkt på västra sidan av ön utan fick ta den reserv vik på sydsidan vi sett ut. När vi i strax innan skymningen närmade oss land försvann vind och vågor. Vi ankrade med höga berg omkring oss efter en tuff men bra segling, båten känns helt trygg när det tar i, Ingela styrde förträffligt och jag klarade av att reva fast det blåste och gungade rejält.

På morgonen ser vi på håll att det bor folk i ett par grottor vid stranden – enligt boken ska turisterna här på ön bestå av hippies och tyskar.

Vi fortsätter till Playa de Argaga utanför en by vid Valle Gran Rey, en dal där många vandrar och som leder upp till en djungelliknande skog. Ankringen är den häftigaste hittills. Berget har en säkert 200 meter hög slät vägg som stupar ner i vattnet strax innanför tiotalet ankrade båtar.

Vi fortsätter våra förberedelser inför överseglingen, målar däck, fixar med riggen mm. Bra arbetsdagar och rasterna tillbringas i det 24 gradiga vattnet!