I Bayona ankrade vi utanför gästhamnen efter att ha lämnat över Capella till en liten motorbåt som drog henne in till en ledig plats.

Senare pumpade vi vår jolle och rodde in till gästhamnen. Här var båtarna större än i tidigare hamnar och flera hade hissat ARC-flaggan (de som ska åka rallyt över till Västindien i slutet på november). Vi såg även Cantare som just anlänt direkt från England.

Viana do Castela, Portugal

Utan vind och i tät dimma går vi för radar ner till Portugal. Skönt nog lättar dimman strax innan vi ska lägga till. Precis som det stått i seglingsbeskrivningarna är det mer formellt här. Passen ska visas i varje hamn och massor av uppgifter om båten ska skrivas ner. Dock delvis olika uppgifter i varje hamn. Efter en natt fortsätter vi mot Porto. Även nu utan vind. Den Portugisiska nordan är inte alls så pålitlig som den ska vara.

Leixões, Porto

Hamnen utanför Porto är stor. Inne i ena hörnet ligger gästhamnen. Här stannar vi bara för att hämta upp Ingelas bror Staffan som anländer sent med flyg. Redan vid halvtre på morgonen kastar vi loss för att komma i rätt tid, strax efter klockan 9, till nästa hamn.

Aveiro

Området runt Aveiro är ett enormt delta på 65 kvadratkilometer. Det finns ingen gästhamn som vi kan gå in till, före pontonen inne i staden går en elledning på ca 10 meters höjd. Det stora deltat gör så att strömmen blir mycket stark i öppningen mot havet. Man kan bara ta sig in 1-2 timmar före högvatten och när dyningarna eller vågorna på atlanten är högst en meter. Men vi har tur, alla förutsättningar stämmer och dessutom är det neep, alltså minsta skillnaden mellan hög och lågvatten. Vi ankrar i Baía de São Jacinto 1,5 NM in från flodmynningen på motsatta sidan mot Aveiro. Med jollen tar vi oss iland och sedan blir det färja över floden. Men färjan visar sig inte gå till staden Aveiro (som det står på biljetten) utan till ett industriområde en mil utanför. Vi frågar en kille om färjan går vidare in till staden, det gör den inte, men han säger: -Jag skjutsar er.

Han är ca 25 år och har varit över på andra sidan floden och hälsat på mamma. Han kör oss runt via hans morföräldrars hus, visar stranden och parken och vidare till salinerna (salt och fisk var tidigare de viktigaste näringarna) och vidare in till själva Aveiro. Stolt berättar han om allt. Till sist släpper han av oss i gamla staden och förklarar hur vi ska gå för att inte missa något.

Aveiro var stor och rik stad redan på 1500-talet då man fiskade torsk utanför Newfoundland! Husen är ofta utsmyckade med kakel och kanalerna med sina färgglada båtar gör staden speciell. År 1575 gjorde en storm att mängder av sand skar av staden från havet och det dröjde ända till början på 1800-talet innan floden blev farbar igen.

Ovos moles är en annan specialitet som består av en röra av äggulor och socker som fylls i ett skal som är som oblat och säljs överallt – men frågan är, vad gör de av all äggvita? Vi såg inte en enda maräng.

Figueira da Foz

Nästa hamn blev Figueira da Foz. Här stannade vi tre nätter då det blåste upp till 20 meter per sekund. En dag tog vi tåget till Coimbra en timme in i landet. Staden är från 800-talet och var huvudstad runt 1100-1200-talet. Mest känd är den för sitt universitet från 1290. De nuvarande lokalerna är från 1500-talet även om mycket tillkommit på 1940-talet. Universitetet ligger längst upp på en höjd som man når efter en brant vandring genom de gamla kvarteren.

Väl uppe har vi sån tur att det är terminens första dag. Vi får se kollegiet gå i procession i sina märkliga hattar i olika färger för de olika fakulteterna. Det verkar länge ha varit ett radikalt universitet. En utställning beskriver studenternas demonstrationer, ockupationer och annan politisk verksamhet under hela 1900-talet. Vi lyckas smyga in på olika ställen i de gamla byggnaderna. Tågresan var föresten gratis då det var EU:s kollektivtrafikdag (eller något liknande).

Sista kvällen i Figueira da Foz gick vi till en restaurang som hade storbilds-TV för att äta och se Inter-Barcelona. Då vi kom tidigt kunde vi välja de bästa bordet och fick senare sällskap av restaurangägaren och av Augusto Francisco Rocha (mittfältare född i Macau som spelade i Portugals landslag 1958 och stolt visade oss en bild på honom och Pelé). Trots att inte ens Zlatan lyckades göra mål var det en mycket lyckad kväll.

Nazaré

Nu ligger vi Nazaré. Hit ska jungfru Maria på 300-talet med hjälp av en munk fört en staty. Själva planerar vi för ett nytt försök att lyfta båten och bottenmåla.