Att runda Mull är att lämna civilisationen. Första kvällen ankrar vi som enda båt i viken Loch Mingary efter att ha försökt med den större Loch a’Chumhainn, den var dock för blåsig och med lokala båtar på boj i den del av viken som vi siktat på.
Enligt väderrapporterna (vi jämför hela tiden flera olika) ska den sydliga vinden gå över på nordväst via ost. Vi börjar därför segla söderut på eftermiddagen och hoppas få vinden med oss. Men inte denna gång. Vinden är stadigt sydlig och strömmen nordlig* vilket ger en usel kryss. Utanför oss ligger hela Atlanten och lite dyning gör att matlusten minskar.
Efter ett par timmar startar vi motorn och går ner till sundet mellan Geometra och Ulva, två stora öar utan för Mull. Och faktiskt, här ligger en annan båt, en Ovni 47, en läcker fransk aluminiumbåt. Strax efter nio kommer vindvridningen – men det är ju så dags! Det är i alla fall helt lugnt i den skyddade viken, bara några får bryter tystnaden.
* Sydliga vindar blåser från syd. Nordliga strömmar går mot norr. Alltså båda emot oss.