När vi seglar från Ria de Muros siktar vi mot Isla Salvora som är en av öarna längst ner i södra Galicien. De här öarna är naturreservat och man måste söka tillstånd för att lägga till. Vi har blivit beviljade seglingstillstånd i området och när det är dags att åka dit är det bara att söka ankringstillstånd specifikt för de dagar man vill stanna. Men vi misslyckas med att logga in på hemsidan! Under dagens segling får vi god hjälp av våra många seglingsvänner ute på världshaven. Via OSK:s facebookgrupp får vi flera tips på hur vi ska lösa problemet och ett telefonsamtal från vänner som redan hunnit till Kanarieöarna gör susen. Vi kommer in på hemsidan och så är tillståndet fixat – tack Björn och Gertrud och alla andra!

När vi närmar oss den lilla ön känner vi att det inte är riktigt tryggt att ligga här över natten och klockan är bara sex så vi seglar vidare mot Isla Ons som ligger några sjömil söderut och har en säkrare ankring. Det är bara att göra om ansökan, hur enkelt som helst, nu när vi vet hur det går till.

Som enda båt plockar vi upp en boj utanför den lilla byn och på morgonen tar vi jollen till piren och går iland. I högsäsong är det nog full fart här med turistgrupper men nu går det inga färjor och vi är ensamma turister på ön. Efter några timmar på stranden har det faktiskt kommit in en annan segelbåt som lagt sig mot kajen. Det är en spansk seglare från rian intill som seglat hit med sina vänner för att äta på restaurangen. Han tycker att det här är den bästa fiskrestaurangen i området eftersom fiskarna åker hit innan de går in till fastlandet för att lossa sin fångst. Här får man alltså den färskaste fisken och kocken kan välja och vraka. Så här års behöver man nog komma överens i förväg om man ska äta här men vi får en öl och en smörgås och är nöjda med det.

Vårt sista stopp i Spanien blir utanför den fantastiska stranden vid Ensenada de Barra. Någonstans läste vi att den räknas som en av världens tio bästa badstränder. Här är det nakenbad som gäller och det är avspänd stämning och helt rent trots att det varken finns toaletter eller soptunnor och inte ens en ficka har man ju att stoppa skräpet i.

Nu förbereder vi oss för att segla söderut. Ett riktigt oväder är på väg utifrån Atlanten, man varnar för att en orkan kan komma in över Galicien om några dagar. Vi promenerar närmare en mil in till staden Cangas där vi handlar mat för några dagars segling. Tillbaka med all maten tar vi en taxi för en gångs skull.

På morgonen när vi vaknar har dimman lagt sig och vi hör mistlurar från fartyg på väg upp mot Vigo. När vi är färdiga att lätta ankar har dimman minskat en aning men böljar fram och tillbaka hela dagen. Vår plan är att gå ut till gränsen mellan det grunda kustområdet där det mesta fisket sker och till djuphavet där fraktfartygen går. Här tänker vi att det ska vara en ganska lugn zon, och faktiskt verkar det stämma även om det även här är en del fiskeredskap. Det är i det närmaste vindstilla så det blir motorgång till att börja med. Till natten ökar vinden, vi får äntligen segla och dimman försvinner. Den andra natten ankrar vi upp vid Cascais som ligger nära inloppet till Lissabon.

Morgonen därpå startar vi tidigt för att komma fram till marinan i högvatten, men strax tätnar dimman och nu ser vi knappt fören på båten. Därute ligger hundratals små fiskebåtar som dyker upp bara någon meter intill oss i dimman, ganska kusligt faktiskt. Hjälpsamma fiskare visar oss till ankringen utanför marinan i Oeiras där vi blir liggande en timme innan det klarnar upp så att vi kan fortsätta. Nu går vi uppföra Rio Tejo, förbi monumentet över världserövrare, under 25:e april bron, förbi den stora kristusstatyn, och passerar centrala Lissabon för att lägga till i vår vinterhamn i Parque de Nações.