Jo, vi är faktiskt ute och seglar fortfarande.

Det blev inte Cherbourg. Efter nästan tre veckor i Falmouth fortsatte vi längs den engelska kusten. Svaga vindar gjorde att det mest blev motorgång, men andra dygnets morgon seglade vi in till Brighton i sol. Här ligger Englands största marina som är tillgänglig vid alla tidvatten. Brighton visade sig vara kommersiellt och inte särskilt mysigt så efter en tur på stan och en titt på piren fyllde vi kylen och seglade vidare.

Vi hade ganska stor respekt för engelska kanalen med dess tidvatten, strömmar, dimma och intensiva fartygstrafik. Genom att lämna Brighton vid lunchtid nådde vi kanalens smalaste del nästa morgon och korsade strax väster om Dover. Bra sikt, medström och bara några få båtar att hålla reda på – det här var ju lättare än att segla till Bornholm!

Över på franska sidan ökade vinden och vi beslöt att segla förbi både Calais och Dunkerque, vi får ta Frankrike på nästa resa. Längs Belgiens låga kust ligger många stora hamnar där trafiken går ut och in och vid Europoort/Rotterdam måste man begära tillstånd via radion för få passera. Vi fortsatte över Nordsjön, nu längs Nederländernas kust utanför de ostfrisiska öarna. Här hade vi en jobbig natt med en hel hop fiskebåtar som cirklade runt oss timme efter timme. Sämre väder var på gång så vi stod på hela vägen till Cuxhaven vilket tog fyra dygn.

Infarten till Kielkanalen (eg Nord-Ostsee Kanal) ligger ytterligare 15 NM upp längs Elbe. Här är det massor med fartyg på väg till och från kanalen och Hamburg. På stigande tidvatten for vi (för) fort mot slussarna vid Brunsbüttel. Vi hade hoppats komma dit vid slack men det var fortfarande drygt två knops ström och läskigt att ta sig in i slussen, men nu har vi klarat av tidvatten och ström för den här resan.

Så började en 100 kilometer lång färd på kanalen (på kanaler räknar man i km inte i NM). Det första stället att stanna över natten (fritidsbåtar får inte åka mellan 19:30 och 02:30) var en vik med pålar att förtöja mellan, utan möjlighet att komma i land. Vi fortsatte mot nästa ställe, Gieselau Canal. Några minuter före 19:30 förtöjde vi vid en brygga strax innan en liten sluss – rena idyllen!

Nästa morgon när vi skulle ut på Kielkanalen igen kom det stora fartyg från båda hållen så vi fick stanna i korsningen en lång stund för att vänta på grönt ljus, vilken kontrast till ensamma veckor på Atlanten.

Den enda marinan längs kanalen ligger efter 60 km i Rendsburg. Här hade vi tänkt tanka och sova ut men så fort vi lagt till kollade vi vädret och insåg att om vi inte skyndade oss riskerade vi att bli kvar i Tyskland nästan en vecka extra. Vi kastade loss och stod på till slussarna vid Kiel/Holtenau. Vinden räckte till Ferhman (Puttgarden) sedan motor längs de danska öarna, för att återkomma på södra Östersjön så vi åter kunde segla i sol, denna gång in till Ystad – vår första svenska hamn sedan vi lämnade Lysekil i början på juni 2009.

Det blev lite forcerat och pressat på denna etapp, något som vi verkligen försökt (och lyckats) undvika tidigare, men nu ska vi njuta och ta vara på den svenska sommaren – just nu regn och ca 15 grader…