Tisdagens projekt var att besöka järnaffären för att komma vidare i ett antal projekt på båten. Tyvärr hade de bara en O-ring av allt på vår lista. Så istället såg vi oss om lite mer i stan, eller byn, Portsmouth är något mitt emellan.

Indian River som vi skrivit om förra säsongen mynnar mitt i samhället. Vi tänkte försöka hitta landvägen till den bar som vi kom till med roddbåt den gången. Skyltningen var som vanligt obefintlig men istället hittade vi en liten väg som övergick i en stig med gula och blå markeringar. Samma typ av markeringar som vi såg på vår vandring i lördags. Stigen tog oss upp högt över Portsmouth, ja så högt att vi såg havet på båda sidor av ön. Sedan bar det utför ner i riktig regnskog. Svalt, fuktigt och med växtlighet på många nivåer.

Markeringarna var precis lagom många, svåra passager underlättade av utgrävda steg och förstärkta med trä och sten hämtade på platsen. Det enda vi sakande var en karta. Från en översiktskarta vi sett visste vi att etapperna kan vara långa innan man t ex når en bilväg och kan hitta en buss. Men Ingela manade på och efter cirka två-tre timmar nådde vi fram till bebodda trakter. På en hästgård fick vi tvätta av oss den värsta leran. Innan vi kom fram till huvudvägen träffade vi på en man som föreslog att vi istället för vägen skulle ta oss tillbaka via fortsättningen av leden som precis håller på att färdigställas. Här följde leden till och från den gamla järnvägsbanken från den järnväg engelsmännen byggde för att transportera sockerrör.

Väl åter i Portsmouth satt det fint med en öl och macka på ”The Cold Place” och lite bokläsning innan vi orkade ta oss ut till båten.