Här på Dominica finns det ett stort antal vandringsleder, igår beslutade vi oss för att prova en av dem. Vi vandrade norrut längs vägen runt ön, efter någon kilometer viker vägen av in mot ön och uppåt. Vi stannar och frågar en man om vägen till den kalla vulkanen. Jo det är rätt väg men långt och högt, en bil passerar och han ropar till den att stanna och kollar att den är på rätt väg – bara att hoppa in! Stigningen är så brant att det kändes i öronen och det var svalt, nästan kallt när vi släptes ut ur bilen. En kort promenad tog oss ner i den gamla vulkankratern där vi kunde beskåda vattnet som bubblade upp ur marken och svavellukten är tydlig.

Vi följde vägen upp och ner längs de gröna bergsväggarna. Jorden här är extremt bördig och det regnar ungefär var tionde minut, molnen driver mellan bergstopparna. Grönskan är nästan overklig.

På många ställen har folk odlat upp små plättar med banan, callaloo (den spenatliknande växten vi skrev om på Grenada) och olika ätliga rötter. Män och kvinnor från byarna längs kusten jobbar med odlingarna men då det är lördagseftermiddag samlas de och åker hemåt på jeepflaken.

När vi kommer ner några hundra meter på ostsidan börjar det dyka upp små hussamlingar, alla hälsar glatt, vi stannade vid en liten romshop och tar varsin lokal öl. En tjej berättade att det inte går så många bussar på helgerna så vi bestämmer oss för att ta första bästa buss tillbaka till Portsmouth och Prince Rupert Bay..