Om båten

Elin Alida är en 14 meters stålbåt, en kutter vilket innebär att hon har en mast och två försegel. Skrovet är en Bruce Roberts Mauritius 43 som förre ägaren ritat om till 46 fot och låtit tillverka under cirka 20 år. Sedan 2006 har hon varit vår.

Elin Alida var på omslaget och ett uppslag i Praktiskt Båtägande nr 9-2005 och i boken Inredning ombord av Micke Westin.

Med en tung långkölad stålbåt slår man inga hastighetsrekord, men hon är vackrare än de flesta och vi lever ett fantastiskt bra liv ombord. Inredningen är ljus och rymlig, snickerierna välgjorda och vackra, väl tilltagna bokhyllor och förvaringsutrymmen och grabbräcken placerade där de behövs.

Segling

Vi har tre segel på vår båt, storsegel, genua och fock. Vanligtvis använder vi bara storseglet och genuan men när vi seglar bidevind, dvs i motvind, vinner vi både i fart och höjd när vi sätter alla segel och skotar hårt. I passadvinden med vinden rakt akterifrån och havsdyning är standardsegelsättningen storseglet och genuan fixerade åt var sitt håll och focken planskotad för att minska rullningen.

Efter tio år och många månader till sjöss och till havs var våra segel helt utslitna. Vi har lappat och lagat tills det bara var trasor kvar så inför den här resan har vi köpt nya segel som både är större och bättre. Storseglet fick vi 2015 och det var stor skillnad på seglingsegenskaperna. Nu väntar vi på de nya förseglen och hoppas att vi kommer segla snabbare och kanske även gå högre i vind.

Elin Alida är ingen snabbseglare. Vi är nöjda när vi gör fem knop både för segel och motor. Det räcker vanligtvis för oss eftersom vi inte är några tävlingsseglare. I svaga vindar eller när vågorna stoppar upp farten önskar vi att vi hade en mer lättdriven båt men med nya segel blir det förhoppningsvis mer sällan vi tvingas starta motorn.

Att ta sig fram tyst och fint med hjälp av naturens krafter är förstås det vi föredrar men tyvärr går det inte i alla situationer. En Ford dieselmotor har väldigt tillförlitligt drivit oss framåt när vinden inte räckt till.

När vi inte orkar styra själva har vi ett Monitor vindroder som gör jobbet åt oss. Med en vindflöjel som ställs in mot vindriktningen och linor till ratten styr den oss stadigt och tyst. Om vinden vrider ändras kompassriktningen men vi behöver inte skota om seglen eftersom vindriktningen hela tiden är den samma i förhållande till båten. Som alternativ har vi en Raymarin autopilot. Den vrider rodret med hjälp av en el-hydraulisk kolv. Autopiloten kan ställas in efter kompassriktningen eller vinden men har nackdelen att den drar mycket ström, låter en del, är känslig för höga vågor och och när den styr efter kompasskursen måste segelsättningen justeras om vinden ändrar sig. Som hjälp i trånga hamnar har vi monterat in en bogpropeller.

Pentry

Pentryt är stort och centralt placerat mitt i salongen. Detta passar oss bra eftersom vi tycker om att laga mat tillsammans. Vår Force 10 gasolspis med tre plattor och ugn gör att vi kan laga mat lika smidigt som i ett lägenhetskök. Slingerskydden är dock inte så bra utformade, för låga och veka, men med tryckkokaren som man kan ställa ner i diskhon behöver man i alla fall inte ägna sig åt längre kok ute till havs och spar dessutom mycket gas. Vi har kompletterat med en gasolgrill på räcket vid sittbrunnen. En svensk kompositflaska lyckades vi fylla nästan överallt under vår förra långresa. I Europa är de lite kinkiga på vissa ställen så därför har vi campinggazflaskor i reserv.

Kylboxen kyls via färskvattentanken. Eftersom tanken är integrerad i skrovet kan vi inte märka av någon direkt uppvärmning av vattnet och vi är nöjda med den här lösningen som sparar mycket energi och gör att vi kan stänga av sjövattenintaget och ändå ha kylen påslagen när vi lämnar båten. Båten har alltså ett enda gemensamt sjövattenintag som sedan fördelas till motor och vattenkranar – en praktisk och säker lösning. Vattentanken är på knappt tusen liter. I köket har vi tre kranar, en för sjövatten, en för färskvatten som passerar ett vanligt kolfilter och så har vi installerat ett speciellt filter för dricksvattnet. Sedan vi skaffade det här filtret har vi aldrig känt av någon dålig smak på vattnet och alla bakterier och till och med virus ska stoppas.

Vi har ingen watermaker men klarar oss länge då tanken är stor, vi samlar dessutom regnvatten och använder saltvatten till det mesta. En av kranarna på toan har vi byggt om till sjövatten, så nu går det åt ännu mindre färskvatten. Gråvattentanken (vatten från disk och dusch) ligger under ytan eftersom båten är djup vilket gör att vi måste pumpa ut allt vatten. Det här är lite opraktiskt, så när vi har brist på ström skickar vi ofta upp diskvattnet med hink till sittbrunnen för att slippa använda pumparna hela tiden.

Toa

2016 bytte vi ut vår visserligen välfungerande toalett till en torrtoa, Airhead. Det gjorde vi för att slippa vara beroende av att hitta utpumpningsstationer, vilket inte är det lättaste överallt, och är problematiskt om man vill ligga still en längre tid och ändå kunna använda toaletten. Airhead separerar urin och fekalier. Urinen hamnar i en behållare som är lätt att koppla loss och tömma i en toalett på land eller i skogen. Fekalierna blandas med mull i ett ventilerat kärl och töms vid behov, kanske några gånger per år. Vi har haft lite svårt att få fekaliedelen att fungera bra vissa perioder men vi tycker att det är värt lite extra jobb för att slippa bidra till övergödning av vår livsmiljö. Här finns en längre artikel om vår toa.

Ström

Strömbudgeten löser vi genom solpaneler som vi monterat på räckena i aktern, en Air-X vindgenerator och en Duogen som antingen kan användas som vind- eller släpgenerator. Vi håller successivt på att byta till LED-belysning. Vanligtvis klarar vi oss ganska bra på det här. Men under orkansäsongen som vi tillbringade på Grenada fick vi emellanåt ladda upp batterierna med hjälp av motorn och gick också in i marinan för att toppladda med landström ett par gånger.

Navigation

Navigationshjälmedlen vi använder är en Raymarinplotter C90w. Radar kan vi inte förstå hur vi förut klarade oss utan t ex använder vi den alltid i trånga ankringsvikar för att se hur långt det är till grannbåtarna. Vi har även en AIS transponder, så att vi både ser andra båtar och synas själva. Framför allt är den en trygghet under nattseglingar. En extra dator med sjökortsprogram har vi haft användning för ett par gånger då plottern trasslat annars finns det ju numera sjökort både i telefonen och surfplattan. För överseglingar och i områden med skärgårdar har vi papperssjökort men tycker att det annars för det mesta räcker bra med pilotböcker och digitala sjökort.

Kommunikation

För kommunikation är VHF:en ovärderlig, förutom väderleksrapporter, varningar och kommunikation med andra båtar har vi vår bärbara med oss i jollen när det blåser på, en trygghet om snurran skulle lägga av och man riskerar att driva ut till havs, och så förstås för att gratis kunna ringa upp den som är i båten när man går i land. Inför vår förra långsegling hade vi lånat en satellittelefon för att kunna hålla kontakt med land under de långa överfarterna. Nu när vi planerar att stanna i Europa tycker vi inte att vi har behov av en satellittelefon. Vi har förstås våra vanliga mobiltelefoner, och har ibland haft lokalt telefonkort, men nu finns ju andra lösningar som WhatsApp, Messenger mm som är helt gratis eller i alla fall mycket billigare. Internet är ju det allra vanligaste kommunikationsmedlet, numera räknar man faktiskt med att det ska finnas tillgängligt i ankarvikarna och med vår nya wifi-antenn når vi ofta både bra och gratis nät.

Lite fakta:

Anropssignal SFE-2699
Längd 14,12 m
Bredd 4,03 m
Djupgående 2,4 m
Höjd 20,9 m
Vikt ca 20 ton
Motor Ford, 4 cyl 75 hkr
Segel stor 46 kvm, genua 62 kvm, fock 26 kvm