Nu har vi varit på Grenada ungefär sex månader i stort sätt utan att träffa andra svenskar. Majoriteten av båtfolket är engelskspråkiga, det finns en ganska stor grupp franskspråkiga kanadensare och några fransmän, några få tyska båtar samt lite spridda nationaliteter som t.ex. ett par tjecker och på senare tid har flera norrmän dykt upp här i viken.
Ibland kan vi längta efter det svenska språket, och det har varit kjempe greit att kunna snakke sitt eget språk med norrmännen och de få danskar vi mött.
I går kväll efter hashen blev vi hembjudna till Chico, en portugisisk man som jobbar som arbetsledare på den franskägda ön Calivigny Island. Det var trevligt och också avspänt och jämställt då ingen av oss pratade sitt eget språk utan vi befann oss på samma nivå.
Här på ön är det annars engelska som gäller. Men när lokalbefolkningen kommer igång och pratar med varandra och även de som inte är så vana att prata med utlänningar har vi stora svårigheter att hänga med eftersom man använder någon sorts kreolblandning med kraftig brytning eller dialekt eller vad man ska säga.
Ett par gånger har vi faktiskt träffat grenadier som har bott och jobbat i Sverige och alltså kan en del svenska. När det har hänt har de gärna praktiserat sina språkkunskaper. Många här är väldigt beresta, har kanske jobbat eller studerat utomlands, då förstås främst i USA eller England. Vi har hört en uppgift att en tredjedel lever utanför landet.
En gång i veckan går vi på franskakurs. Vi har inte bara lärt oss franska, Mats och jag får ju dubbla språklektioner eftersom undervisningen sker på engelska, och det blir ofta intressanta samtal om hur språket fungerar i olika länder. Riktigt roligt är det när vår klasskompis John härmar vår svenska språkmelodi. Tänk, vi som trott att vi låter helt normala…
Om någon månad kommer svenskarna som har sina båtar på land här tillbaka och andra kommer över från den Europeiska sidan. Det blir nog många glada återseenden och också spännande möten med båtar vi bara följt på deras bloggar. Men den här seglingssäsongen kommer vi också att göra sällskap med många båtar av olika nationaliteter som vi lärt känna här på Grenada, och som liksom vi tänker segla norrut längs ökedjan.
Auf Wiedersehen!
To our English speaking friends, here we have a short Swedish course.
Och en film på norsk:
Kul att läsa att ni är på banan igen efter orkanvarningen.
Jag kan gissa att ni är ganska sugna på att få segla igen.
Vill bara pigga upp er med en galen s.k. göteborgsvits:
Kal o Åssborn är skeppsbrutna och befinner sej på en flotte på Atlanten.
Plötsligt ropar Åssbon:
-jag ser segel!jag ser segel!
-Va ska vi med segel te.Vi har ju ingen mast!
ja,ja dessa göteborgare.
MVH JanRos
That was a splendid joke my friend, merci beaucoup!
Tack för den utmärkta norsk/engelska språklektionen!
I oktober när vi bodde i Berlin upptäckte vi till vår glädje att den gamla realskoletyskan fanns någonstans i bakhuvudet. Visst är det ett Herrans under.
Möjligheterna att öva isländska har försämrats här hemma. Tidigare kunde jag läsa Morgunbladid både i läsesalongen i Kulturhuset och i Internationella biblioteket. Nu finns inte
läsesalongen längre och i det andra biblioteket har de inte råd att köpa in tidningen.
So it goes!
Britta
PS Jag är inte bitter men tycker att det är mycket sensuellare att läsa en riktig tidning
än nätversionen.