Långsegling 2009-2011

I samband med att barnen blev självständiga och flyttade hemifrån köpte vi Elin Alida och började planera för lite längre resor. I augusti 2011 kom vi tillbaka till Stockholm efter två och ett halvt år till sjöss. När vi gav oss iväg 2009 var vår tanke att försöka förhålla oss öppna till vad resan skulle innebära och vart den skulle föra oss. Vi hade varken bestämt hur länge vi skulle vara borta eller hur resrutten skulle se ut. Någon gång sa vi att varje sjömil bortom Nyköping skulle vara en seger, och så blev det! Efter att ha seglat från en isig Mälaren, genom europeiska vatten som sakta blev varmare men innebar nya utmaningar som tidvatten och strömmar, gjorde vi längre och längre havsseglatser och till slut hamnade vi i Karibien. Vi ankrade ett halvår i Grenada, en liten ö i paradiset, och upplevde vad det innebar att leva tätt ihop och hjälpas åt med handfasta arbeten men också att komma underfund med hur vi klarar av att bygga upp en meningsfull tillvaro som båda trivs med utan yrkesidentitet och ett pressat tidsschema. Under hela resan var varje nytt seglingsområde en upplevelse och vi är tacksamma att vi hela tiden hade gott om tid så att vi kunde anpassa oss efter vindarna och njuta av de olika platserna. Karta över förra resan.

Det vi lärde oss då var vilket sätt att resa som passar oss och framför allt hur vi fungerar tillsammans. På ett sätt är vi målinriktade och välplanerade när det handlar om att förbereda och genomföra projekt men samtidigt behöver vi ha ett stort mått av frihet och svängrum under livet och resans gång. Vi kan kasta oss ut i osäkra projekt med vetskapen om att vi har en ekonomisk och social trygghet, en lägenhet att återvända till och möjlighet att få nya jobb när vi själva väljer det.

Under åren som gått sedan vi kom hem från den här resan har vi jobbat för fullt. Mats som administratör i Stiftelsen Expo och Ingela som undersköterska i hemtjänst. Mats har också varit ordförande i Oceanseglarklubben och Ingela sjungit i kör. Vi har fått två fantastiska barnbarn.

Allt vänds upp och ner

För ett par år sedan började vi längta efter ett nytt äventyr. Vi startade något som vi såg som en början på en resa med helt öppet mål. Vi seglade till Visby där Ingela fick jobb på lasarettet och Mats visserligen hade kvar sitt arbete i Stockholm men jobbade så mycket det gick på distans och med båten som bostad. Planen var att stanna så länge det kändes bra och sedan fortsätta vidare när vi kände att tiden var mogen. Men en dag i oktober 2015 vändes allt upp och ner för vår familj. Vår dotter Anna dog och nu var det inte längre möjligt att fortsätta som vi hade tänkt. Vi seglade tillbaka till Stockholm och fortsatte våra liv, till synes som förut, men med en sorg som vi inte tidigare känt till. Här finns en minnessida om Anna.

Vi börjar om

Med ett allvar och en insikt om livets skörhet ger vi oss nu av på en resa som är ännu mer oviss än våra tidigare. Det vi vet är att vi har en stor trygghet i varandra och en gemensam längtan som vi faktiskt inte tycker att vi kan ignorera. Vi hoppas att vi kan komma ifatt våra känslor och finna någon form av acceptans eller kanske frid. Förra gången vi gav oss iväg var det ett äventyr med enbart glädje och lust men nu när situationen är en helt annan ska vi försöka hitta ett nytt sätt att förhålla oss till det här livet. Alla vi som ger oss ut på havet har olika drivkrafter på gott och ont men kanske finns det en längtan efter frihet som förenar oss. Den här längtan kan föra oss hur långt som helst eller så kanske det visar sig att verkligheten aldrig kan leva upp till våra drömmar. Hur det blir för oss den här gången vet vi inte men vi vågar i alla fall försöka.

Liksom förra gången är planerna lösa och vi är öppna för olika sätt att resa och leva ombord. Den här gången tänker vi stanna i Europa eftersom vi vill vara inom räckhåll för våra barn och barnbarn. Den förra resan lärde oss att vi trivdes med att färdas långsamt och att inte behöva stressa vidare för att hålla en på förhand uppgjord plan. Till en början hade vi en idé om att vi skulle kunna förverkliga det här genom att delta i olika ideella projekt. För att dryga ut reskassan och även för att komma in i olika sammanhang och lära känna människor på vägen tänkte vi stanna längre och kortare perioder på olika platser för att jobba som volontärer. Mer om de här tankarna kan du läsa här. Kanske tar vi upp den idén om ett tag, men som det ser ut nu kommer vi istället vara deltidsseglare och segla längs Europas kust varvat med jobb och familjeliv i Sverige.