Tiden går och vi jobbar på med att få båten färdig så att vi kan börja segla igen. Egentligen skulle vi förstås kunna segla hela tiden, passa på att ge oss av till nästa hamn när det är bra vindar. Det finns väl inget som hindrar oss och ibland kan det verka lite konstigt att bara ligga still här i hamnen med vårt mobila hem. Men vi har ju bestämt oss för att djupdyka i Lissabon den här vintern och det har hittills känts som ett bra beslut.

Snart får vi besök av Mats föräldrar så vi kommer åtminstone bli kvar här så länge. Vissa saker är så mycket lättare att göra när vi ligger vid bryggan med landström och färskvatten och här kan vi lätt ta cyklarna till järnaffären eller båttillbehörsbutiken när något saknas. Precis som innan avseglingen från Stockholm har vi gjort en lista på sådant vi vill ha klart innan vi lämnar vinterhamnen. Antagligen kommer vi precis som då prioritera ner det ena jobbet efter det andra när vi inser att vi inte hinner så mycket som vi tänkt från början. Och så lär vi väl hitta ursäkter som till exempel att det är så mycket bättre att jobba på däck i en enslig ankarvik där vi inte stör grannarna.

För ett tag sedan var våra vänner Christer och Ann på besök. (Utan Christers hjälp hade vi inte haft den här hemsidan och inte heller så bra internet ombord så att vi som nu kan sitta i skydd i kajutan och publicera det här inlägget, Tack!) Då var det härligt att få visa vår fina stad och på heltid utforska den tillsammans. Det finns hur mycket som helst att se och dom här dagarna var det så fint väder att vi bara ville vara ute och strosa runt i gränder och längst kajer. Istället för att gå in på någon av den mängd museer som staden är full av valde vi oftast att slå oss ner på en uteservering innan vi fortsatte upp på nästa mirador med utsikt över staden och floden. När vi är ensamma blir det nästan aldrig av att vi går ut och äter så det är roligt för oss när andra kommer och drar med oss på restaurang och att testa hur lokala maträtter ska lagas. Och så är det förstås framförallt härligt att vara tillsammans så här intensivt och bara umgås.

Regnet kom dagen efter att vännerna åkt hem och har fortsatt sedan dess. Nu måste vi börja jobba för fullt, en hel del av utomhusarbetena som behöver göras får vi skjuta upp men det är mycket som behöver göras inne också. Vi har slipat rost och målat under durkarna, monterat ner spisen, storstädat och målat bakom. Felsökt en värmefläkt i badrummet, vänt på kontakterna och äntligen, efter alla år, fått den att fungera nästan som det var tänkt. Vi har rensat bland papper och kvitton, läst spanska och inventerat säkringar i elcentralen.

Så helt plötsligt händer något oplanerat som när pumpen till kylskåpets kylvatten slutade fungera. Trots att vi hade en reparationssats gick den inte att laga. Ner till stan och fick tag på en ny pump på båtaffären. Den visade sig vara för stark så att det började ryka ur elektronikenheten när vi startade den! Nu var vi riktigt bekymrade och trodde att det skulle bli en dyr och svårlöst historia. Tillbaka till båtaffären nästa dag och lämnade tillbaka pumpen. Iväg till en konkurrent som hade en minde pump (dessutom mycket billigare) men någon elektronikenhet hade dom inte. Monterar den nya pumpen och provar också eldelen och det fungerar! Den nya pumpen har mycket klenare kopplingar så vi får trixa lite för att få vattenslangarna att passa. Nästa morgon när vi tittar till installationen får vi till vår förskräckelse se att den ena slangen är på väg att glida av. Om det hade hänt skulle vatten pumpats upp ur färskvattentanken, runnit ner och fyllt köksvinet och i värsta fall dränkt batterierna. Nu upptäckte vi det i tid och gjorde om infästningen av slangarna. Det här tog väl ungefär tre arbetsdagar allt som allt och vi lyckades undvika både eldsvåda och översvämning!

Nu håller vi på med vindgeneratorn som slutade fungera första dagen på den här seglingen, (Tack Per på Eriam för hjälpen i höstas!) När det spricker upp mellan regnskurarna torkar det snabbt och solen värmer, då slits vi mellan utomhusjobb, cykelutflykt eller att bara springa iväg till affären innan det börjar regna igen. Många morgnar när regnet inte öser ner ger sig Mats ut på en löprunda. Jag har precis hittat en virtuell kör som jag ska försöka mig på att delta i. Häromkvällen var vi iväg på en gratiskonsert på det stora konstmuseet Gulbenkian, avspänd ”promenad konsert” i fantastiskt miljö och så tänkte vi följa P1:s bokcirkel och läsa Ruth Rendell ”Och stenarna skola ropa” som vi laddat ner från biblioteket.

Trots allt regnande är det tydligt att våren är på väg och vi är så nyfikna på att vara med om den utvecklingen. Efter regnen blir gräsmattorna allt grönare och blommor slår ut, men än verkar det dröja innan lövsprickningen tar fart. Här i staden har vi ingen riktig kontakt med naturen så som det är i Sverige där det överallt är nära till skog och natur. Men vi har i alla fall en park här i närheten dit vi kan gå för att följa förändringarna och skulle förstås oftare kunna ta oss tid att åka utanför stan med cyklar, tåg eller färja. Det här är ju verkligen en storstad, mysig och charmig på alla sätt, men för en tjej från landet kommer det bli fint att så småningom segla upp mot Galicien igen där allt är så mycket mer småskaligt och man ankrar mitt i naturen.