Tryggt förtöjda i den otroligt mysiga och vackra staden Concarneau, med regnet smattrande mot däcket och vinden vinande i riggen, passar vi på att skriva lite för bloggen. Grönsaksnätet är fullt av läckerheter från marknaden och cidern ligger på kylning.

Vi är så nöjda med valet att gå till Bretagne, här är det vacker natur, intressant arkitektur, god mat och trevliga människor. Tack för alla tips vi fått på den fråga vi ställde på Oceanseglingensklubbens facebookgrupp om vilka hamnar vi borde sikta på. Råden har varit till stor hjälp och glädje!

När man seglar blir det uppenbart att upplevelsen av en plats påverkas av hur man tar sig dit. Resan tar lång tid och innebär alltid en påfrestning. Samtidigt har man befunnit sig i en bubbla där ute på havet och hamnar lika plötsligt på en helt ny plats, ett nytt landskap, nytt språk och ny kultur när man angör den nya hamnen som när man landar på en flygplats. Skillnaden är att det tar så mycket längre tid och att allt är beroende av den egna ansträngningen vilket nog gör att upplevelserna blir extra starka.

För oss är det alltid en anspänning när vi ska fatta beslutet att ge oss iväg på en längre översegling. Vi vill vara säkra på att inte överaskas av oväder samtidigt som vi förstås vill ha vindar vi kan segla på. När jag var barn och seglade med min pappa var väderleksprognoserna inte alls lika tillförlitliga som nu, det gjorde att segling blev mycket mer av en chansning. Nu finns det teknik för att få väderprognoser oavsett var man befinner sig, om man bara vill betala för dem, och det finns ingen ursäkt för att hamna i omständigheter man inte kan hantera. På ett sätt gör det beslutet att kasta loss och ge sig ut till havs svårare eftersom det är ens eget ansvar om det blir problem. Det är viktigt, men inte alltid lätt, att ta sin oro på allvar, man blir villrådig och känner att man aldrig kommer iväg och att man inte är den rätta, äventyrliga sorten.

Till slut kom vi i alla fall fram till första stoppet efter Irland och det blev som vi skrev i förra inlägget Camaret-Sur-Mer. Vi vandrar på kullarna väster om staden, ut mot havet, strosar i konstnärskvarteren och kommer in i ett nytt lugn.

Efter ett par dagar seglar vi söderut till den lilla staden Morgat. Här måste vi gå in på högvatten och trots att vi vet att vi kan lägga till fyra meter är det lite nervöst att segla över ett område där det är mindre än en meter djupt på sjökortet. På bryggan träffar vi en seglare som säger åt oss att vi genast måste ge oss iväg för att utforska kusten söderut på halvön. Han tycker inte ens att vi ska ta oss tid att klarera in på marinans kontor (det är för övrigt stängt nu på helgen visar det sig). Vi packar våra ryggsäckar och klättrar upp mot fyren Pont de Morgat. Härifrån vandrar vi genom skogen på en stig som bitvis löper utmed kanten på de lodräta klipporna mot havet. De flesta stränderna utmed kusten kan bara nås från havet men vi kommer fram till en strand som man faktiskt kan ta sig ner till om man bara vågar klättra utför det branta stupet. Vi vågar till slut ta oss ner och äter vår matsäck och vilar ut på de mjukslipade stenarna.

Nästa dag pumpar vi jollen och provar vår nyservade 2-taktsutombordare. För säkerhetsskull så tar vi också med elmotorn och det är tur för bensinmotorn stannar gång på gång. Med den svagare men tysta och pålitliga elmotorn vi ger oss iväg. Vi tar oss ut från hamnen och åker på sjösidan av klipporna vi vandrade på dagen innan. Här är det grottor i bergväggarna hela vägen längst kusten. Vi tar oss inte in i någon med jollen pga sjöhävningen men en riktigt lugn dag skulle man kunna åka in i många av de största och det går turer hit med turistbåtarna från hamnen.

Vi blir liggande ytterligare en dag i väntan på lämpligt väder att segla vidare på. Den här dagen tar vi fram cyklarna och utforskar omgivningarna inåt landet. Upp och ner för backarna längst kusten österut, även här finns det grottor och en stor bautasten spanar ut över viken. I huvudorten Crozon stannar vi till för lunch och fortsätter sedan förbi små byar och ut mot en vik öppen mot atlantvågorna där surfare susar fram över vågkammarna. Den här platsen inbjuder till fysisk aktivitet och det behöver vi verkligen eftersom det blir mycket stillasittande under seglingsdagarna.

När det är dags att segla vidare går vi upp i gryningen för att komma i rätt tid till Raz de Sein, ett sund med starka tidvattenströmmar. Vi har medvind och lyckas med att passa in svaga medströmmar, förutsättningar vår guidebok rekommenderar. Allt går bra och resten av dagen får vi härlig segling med en hel del delfinbesök. På natten ankrar vi upp strax utanför Concarneau nedanför ett slott och går in till hamnen morgonen därpå.