Sent dan före midsommarafton ankrade vi upp i en skyddad vik sydöst om Lysekil, på andra sidan Gullmaren. Tips om detta ställe hade vi fått via vänner på Facebook. (Vi är den röda ”pluppen”).
Vi hade ganska avancerade önskemål – en skyddad vik med god hållbotten eftersom väderleksprognosen sa att det skulle bli blåsigt i några dagar, vacker ankring i naturen eftersom vi legat i gästhamnar så länge, gångavstånd till civilisationen eftersom nästan alla färskvaror som grönsaker och mjölk var slut.
Så på midsommaraftonen pumpade vi upp jollen och rodde iland. Via slingrande vägar genom ett vackert bohuslandskap där tilltalet med alla vi mötte var ”glad midsommar!” nådde vi Fiskebäckskil. Först hade vi tänkt ta färjan över till Lysekil för att handla men utbudet i den lokal butiken var helt tillräckligt. Med fulla ryggsäckar och sju sorters blommor var vi tillbaka på båten några minuter innan himlen öppnade sig och vinden tog i. Och det blåste och blåste, nu har det varit kulingvindar från väster i tre dygn så vi har inte lämnat båten. Men det har inte gått någon nöd på oss.
Vi har jobbat av ett antal punkter på att-göra-listan, framför allt sådana som har med säkerhet inför att vi ska korsa Nordsjön. Vår VHF-radio, med vilken vi kan kontakta andra båtar och sjöräddning har nu koll på vår position så att vi kan sända ett automatiskt nödmeddelande och berätta var vi är genom att bara trycka på en knapp. VHF-radion har nu också en mikrofon fast installerad i sittbrunnen. Den nya solcellspanelen på 100 watt (totalt 260 watt) är nu inkopplad och via en app kan vi se hur mycket ström vi tillverkar och hur det påverkas av hur vi vinklar panelerna och båtens riktning mot solen.
Flaggan på vår nödboj (Danbuoy) var helt utsliten så vi byter till en vi köpte på Almedalen för ett par år sedan och samtidigt byter vi till nya linor.
10 steg eller 10 000 steg?
Livet på båten är extremt stillasittande. När vi seglar och det gungar parerar vi hela tiden båtens rullningar men nu, för ankar, rör vi oss knappt alls och det känns efter ett tag. Vid lunchtid hade vinden minskat lite, solen lyste och båda urinbehållarna till toa var fulla – nu måste vi iland. Förutom att den här platsen uppfyllde hela vår kravlista så finns det också en vandringsled som vi ger oss ut på. Det blir kanske en mil i varierat kulturlandskap. När vi kommer hem till båten igen är vi rätt trötta men nöjda.
Vad roligt att ni gillade vår bit av världen. Men vad synd att ni inte hade bättre väder.
Men det finns fler gånger
Tack för tipset Erik! (Och tack till alla er andra som kom med förslag). Konstigt att vi nästan varit ensamma här dessa dagar, ett perfekt ställe när det blåser upp och så nära Lysekil – vill alla andra helst ligga i gästhamn?
Västerhavets stormar/kulingar ska man inte leka med… skärgården grund o för att komma till en skyddad vik måste du ut o kämpa. Erfarenhet o respekt för naturens kraft är nog en större anledning tror jag… jag är nog mer intresserad av er app där man ser förbrukning av el. Heter vad? En annan sak, ser ni skillnaden i ljuset, vitheten jämfört med ostkusten? Det slår mig alltid när jag kommer tillbaka på mina korta besök… allt gott!!
Hej Jörgen,
Ja, vädret är inte lika förlåtande här som på Ostkusten. En annan stor skillnad är hur klart vattnet är, det ser mycket grundare ut än det är.
Appen vi skev om visar hur mycket solcellerna skapar heter Victron Connect och kräver en dongel med Bluetooth på solcellsregulatorn. Förbrukningen, eller snarare nettot ser vi på vår Batt-mätare som jag tror är från Oldelco.