När det var några månader kvar till avsegling gjorde vi en att-göra-lista som skulle sammanfatta och ge struktur till alla andra listor och lappar. De olika uppgifterna åtföljdes av en kolumn där de delades upp i Innan avsegling, Innan avsegling?, Efter avsegling. Efterhand som veckorna gick och avseglingen närmande sig genomförde och prickade vi av ett antal punkter. Men desto fler ändrades från Innan avsegling till Efter avsegling. Någon vecka innan den 14 maj införde vi en ny kolumn Prio, här skrev vi in en ”1” för sådant av det som redan var kategoriserat som Innan avsegling som bara måste vara klart innan vi kastar loss. Den nya FM-radion behöver inte installeras nu trots att den gamla helt slutat fungera – och då behöver vi inte heller montera högtalarna i sittbrunnen!

Ingela slutade sitt jobb en månad före avseglingen och Mats två veckor senare. Att bo på ombord blir vardag och vårt arbete är nu att få båten och oss själva klara för avfärd och den här ”att-göra-listan” är vår arbetsbeskrivning.

Högt på listan stod att träffa ett antal vänner som vi inte sett på längre. Även här var vi tvungna att inse att tiden inte räcker till. Vi ville inte heller bara jobba med båten de sista veckorna i Stockholm, utan fortsätta utnyttja att vi bor på ombord på Djurgården. En improviserad gökotta en tidigt morgon före klockan 5 cyklade vi till Isbladskärret, en riktigt fin fågelskådarplats och efter det till Hundudden där vi såg en bäver simma förbi och in bland båtarna (fick sedan veta att bävern fäller träd ner på båtarna och inte är helt uppskattad…). Vi går också kvällspromenader till Rosendal och andra fina ställen i närheten. På Rosendal finns en labyrint av höga häckar. Längst in finns det en låda, en gömma, där lägger vi varje gång in en blomma till vår dotter Anna.

När det var bara några veckor kvar berättade sonen Kalle, som är kock på Briggen Tre Kronor att han och Emelie ska gifta sig den 6 maj (samma dag som andra sonen Nils fyller år) att bröllopet blir på Briggen och sedan avslutas med en fyra timmars bröllopsresa till sjöss!

Det blev en helt fantastisk dag fylld av kärlek, god mat, möten med alla fina människor och ett väder som gjorde att segelfartyget fick visa sig från sin bästa sida med många segel satta. Vi är så glada att vi fick uppleva det här innan vi åkte iväg och förstås framförallt att båda våra älskade söner har så fina liv och bra relationer.

Oceanseglarklubben ordnar på våren en fest för medlemmar som ger sig iväg ut på långsegling under året. Vi bestämde datumet för vår avresa så att vi skulle hinna vara med på den festen. Mats har ju varit ordförande där under ett par år och föreningen betyder mycket för oss, både socialt och praktiskt. Det blev en trevlig kväll med många seglarevänner, några kommer vi säkert träffa på i någon hamn längs vägen.

Så i söndags var det dags. Vi har putsat och fejat både ute och inne, och känner båda att vi vill visa upp Elin Alida med sina nya segel, ny sprayhood, nylackade fribord och allt annat som vi ordnat med inför denna resa. Hon skiner verkligen där i det skarpa vårljuset. Vänner, släkt, fd arbetskamrater och Elin Alidas förre ägare och konstruktör droppar in på Navis och ser sig omkring i båten. På bryggan dukas en knytis upp och helt plötsligt är klockan nästan tre. Vi får bråttom att plocka in blomlådan och gör andra förberedelser för att kunna kasta loss. Vi ligger längsmed bryggan mellan två båtar på boj, men gästerna ger oss en knuff, fören vrider sig ut och vi är på väg.

Till Fjäderholmarna seglar vi för den nya genuan, sedan blir det motor genom Skurusundet, och vidare mot Baggensstäket. Här är det riktigt trångt och också grunt med ett vattenstånd som är ca 20 cm lägre än normalt. Vi väntar in sjömätningsfartyget Anders Bure på väg in mot Stockholm innan vi går in i Stäket. Ganska direkt möter vi en stor segelskuta men det är försent att backa. Beredd med en fender (putifrånkudde) glider vi förbi varandra. Även den riktigt smala passagen, Knapens Hål, går bra och sedan är vi snart ute på Gustavsbergsfjärden. Vi vill komma ut i Stockholms skärgård, både för att få en fin första ankring men också för att få en bra utgångspunkt för den första riktiga seglingsdagen och står därför på för motor förbi Saltsjöbaden och över Jungfrufjärden. Det blir en vik på norra sidan av Kymmendö som så här på senvåren är full av ejder, svanar, tärnor och mås, från ön hörs småfåglar kvittra, vi är alldeles ensamma i den annars så populära ankarviken. Här har vi legat tidigare och även vandrat över ön till Strindbergs diminutiva skrivarstuga.

Att ligga på svaj, för ankar eller på boj, är bäst. Båten vrider upp sig mot vinden, sittbrunnen är skyddad mot blåst och regn, inga förtöjningar som skaver och gnisslar och man kommer ut från andra båtar och mygg invid stranden (varken det ena eller det andra är ännu något problem!).

Att långsegla är att laga båten på exotiska platser, det är ett talesätt bland seglare, och det börjar direkt. Värmaren vill inte fungera, trots service förra året, så det blir en sval första kväll. Men vi värmer oss med en ankarwhiskey istället. Nästa morgon fungerar inte pumpen som vi använder för att spola av ankarkättingen från lera som följer med upp från botten. Det blir att hinka upp vatten istället och hälla på kättingen.

Nu är vinden helt enligt prognosen nordostlig och vi får en fin seglingsdag förbi Dalarö och över Mysingen. När vi är inne mellan alla små öar och skär mellan Torö och Landsort/Öja dör vinden ut precis när vi ser en ledig Kryssarklubbsboj. Snabbt ner med seglen och några minuter senare har vi krokat fast oss i bojen. Kvällens projekt blir att försöka få igång värmaren. Det är en dansk Refleks-panna som går på diesel, men ingen diesel vill komma ut. Vi plockar isär olika delar och en hushållsrulle senare och med diesellukt på fingrar och dieselsmak i munnen (efter att ha blåst rent delarna) går den igång! Varma och nöjda kryper vi ner i kojerna och är redo för en ny dag i det här som är vårat liv.