Idag för åtta sedan lämnade vi Pampas marina för att ge oss ut på en lång seglats, så här skrev vi då. Vi knuffade oss ut mellan isflaken en dryg månad tidigare än den här gången. Så ivriga vi måste ha varit! Men det är väl det där drivet som gör att vi ger oss iväg igen.

Är vi mer erfarna och trygga nu eller har livet lärt oss att allt kan hända och att vi egentligen inte kan förutse någonting? Sanningen är nog att båda ytterligheterna stämmer och är förutsättningar för att vi vågar och också känner att vi måste göra det här. Trots att vi åker iväg från många som vi älskar och mycket som vi vet att vi kommer sakna inser vi att vår längtan efter den frihet som seglingen ger oss är stark. Det vackra men också det svåra är att slitas mellan valmöjligheter som är viktiga för våra liv. Nu får vi utforska om det går att hitta en jämvikt mellan hemma och borta. Det är kanske där ute bland vågorna i en liten båt som svaret finns.

…. allt som behövs är att då och då byta riktning och mumla hoppsan (ur dikten Heja världen! av Bob Hansson).