Nu är det dags att sammanfatta dagarna på Bequia. Detta är vår första riktiga Västindiska ön då Barbados ligger ute i Atlanten. Bequia den näst största ön i landet St Vincent och Grenadinerna och denna del av Västindien kallas Windward Islands som i sint ur är en del av små Antillerna som är en del av hela Karibien, phu!

Runt jul och nyår är det flera hundra båtar i denna vik, nu kanske ett hundratal från en liten Vega från Norge till jätteskepp, bland annat ett som såg ut som en blandning mellan motorbåt och u-båt tillhörande Rysslands näst rikaste oligark (den rikaste sitter väl i fängelse?).

På Barbados köpte vi dagstidningen, The Nation, och fick på så sätt en inblick i det vanliga livet i landet. Där stod t ex om att fiskarna inte ville använda det nya kylda huset för fiskrensning utan ville stå ute och rensa för att lättare komma i kontakt med kunderna. Det var intressant att ha läst när vi hittade fiskmarknaden. Här på Bequia har vi inte hittat några tidningar men en dag råkade vi slå radion och istället för DJ:n och den vanliga musiken var det öppning av parlamentet med regeringsförklaring och frågestund med ministrarna. Dessutom många och långa tal över några tidigare ledamöter som avlidit. I ett långt tal avbröt talmannen och undrade ”– vem talar du om nu?” Jordbävningen på Haiti togs förstås också upp.

Det är ett fantastiskt klart vatten, med cyklop ser man varje länk på kättingen där den ligger på sju-åtta meters djup på den ljusa sandbottnen. Antalet dopp är oräkneligt då varje ”arbetsuppgift” följs av ett bad i det 27 gradiga vattnet.

En vandring över till andra sidan ön tar en timme. Längs den kilometerlånga stranden Friendship Bay ligger några hotell (två ägda av svenskar) men vi såg bara några få människor och hade stranden nästan för oss själva. Långt bort skymtar Mustique, ön där bland annat Micke Jagger har ett hus som hyrs ut för hundratusen i veckan när han inte är där.

På norra delen av ön finns ett ställe där en man tar hand om och föder upp vattensköldpaddor, Old Hegg Turtle Sanctuary.

Annars är det mest för snorklingen och dykningen man åker hit. Idag gjorde jag mitt första dyk sedan jag tog certifikatet i Stockholms skärgård veckan före jul 2008. Då var det tre grader i vattnet och den enda fisk vi såg var så stel av köld att man kunde peta på den utan att den rörde sig.

Idag var det 27 grader på ett fantastiskt rev med fiskar i alla former och färger samt ett antal humrar som tittade fram ur sina hålor. Enligt dykledaren kan man se vissa koraller nära land som har blekts pga. stigande vattentemperatur. Här blir det upp till 29 grader på sommaren och det är max vad korallerna tål – två grader det är alltså det det hänger på, så här blir den globala uppvärmningen snabbt märkbar.

De flesta bofasta lever på turismen. Det finns ingen marina så specialbyggda båtar säljer bränsle och vatten. Andra säljer bröd, dryck och till och med hummer. En kille paddlar runt på en surfingbräda och säljer mango och annan frukt. I land finns en frukt- och gröntmarknad och några livsmedelsaffärer, restauranger och barer. Vissa saker är mycket dyrare än i Sverige, det gäller att kolla priserna och handla i säsong som de säger på Meny i P1! Billigt är matbanan (gula att steka och gröna t ex att fritera till goda chips), lime, sötpotatis och mango.

Valutan här är Est Caribbean dollar, EC$, som motsvarar tre SEK. EC come – EC go så imorgon seglar vi mot huvudön St Vincent för att bunkra och förhoppningsvis vandra i regnskog till små vattenfall och en vulkan.