Vi fortsatte först västerut sedan söderut längs den Galiciska kusten. Varje natt ligger vi på svaj utanför någon strand oftast med en by eller stad strax intill. Nästan alltid är det vind från nordväst till nordost så vi väljer en strand på nordsidan som också är skyddad mot svall utifrån Atlanten.

Ria de Ares (igen)

Vi gick tillbaka till Ares för att slippa gnisslade rep och att få ankra igen efter en hel vecka vid pontonen i Sada. Svall och strömmarna från tidvattnet hade gnagt av ett av våra rep och lyckades till och med rycka av en av våra gummidämpare. Vinden var från syd så egentligen var Ares öppet åt fel hål men hållbotten var bra och vindgeneratorn snurrade för fullt.

Ria de Corme

När vinden vänt till nord seglade vi till Corme. Sjöbenen saknas och vi blir båda lite illamående. Som på flera ställen är det en fiskeodling inne viken. Vi gick inte i land i Corme, jollen ligger nerpackad, men byn ser mysig ut.

Ria de Camariñas

Vi ser inget bra ställe att ankra vid byn. Istället går vi över på andra sidan och ankrar vid en liten strand med skog runt omkring. En liten väg går upp genom skogen och vi tar iland våra cyklar och åker en knapp mil till en by inåt landet. Någon övar på säckpipa inifrån ett hus, det visar sig vara en tjej som ger oss vägen till närmaste affär. Direkt känns att värmen blir en helt annan.

Finisterre, Ensanada del Sardiñeiro

Att runda Finisterre (den Spanska, det finns ju en Fransk också, ”Bodil Malmstens”) är ett etappmål. Dels för att så många skrivit om det men också för att det är en imponerade klippa (hoppas det framgår av bilderna). Vi söker oss upp till en liten by, Ensanada del Sardiñeiro, i norr. Här står tiden stilla, små trånga, vindlande gränder och höga murar mot havet. Och förståss inte internet så vi seglar vidare på våra gamla prognoser.

Ria del Muros

En trist semesterort med internet men utan någon riktig affär, vad vi kunde hitta.

Ria de Pontevedra, Sanxenxo

Största staden hittills. Det kändes lite absurt att ankra rakt framför alla de höga husen. Som att ankra upp på strömmen eller mitt i Riddarfjärden. Vi gick till den mycket fashionabla Yacht klubben och tittade. Restauranger och marinbutiker som nästan bara säljer kläder, den seglingsbeskrivning som vi söker fann vi inte.

Islas de Cies de Bayona

Islas de Cies är två öar som ligger vid öppningen till rian vid Vigo och Bayona. Området är en nationalpark där delar är avspärrat för att skydda den känsliga vegetationen. Det påminner om en blandning av Gotska sandön och Ven. Gotska sandön förståss för att den till stor del består av sand där varje strå är viktigt för att hålla fast sanden och Ven för att man från denna ö strax över vattnet ser de stora städerna vilket förstärker känslan av att vara i orörd natur. Fast helt orört är det inte. Här finns två restauranter på stranden och en camping. Badbåtarna går fram och tillbaka från fastlandet under dagtid, och på natten ligger fiskebåtarna här i viken och väntar på att burarna ska fyllas. Men när vi anländer på onsdagskvällen finns det bara en båt i viken – och den ser bekant ut! Det är Capella, en stålbåt som vi i flera år gått och tittat på i Södertälje gästhamn. Vi träffar Mats och Denver senare och får höra om deras motorproblem. Ön har olika vandringar och tar oss upp till en otrolig utsiktspunkt. Då vi har en tid att passa i Porto blir det bara en natt här men ni som ”ligger efter oss” missa inte denna ö! Så här bra blir det inte för än i Västindien!

På eftermiddagen avseglar vi med Capella i den svaga vinden. När det mojnar helt tar vi Capella på släp in till Bayona.