Hur det gick i alfapettävlingen vet vi inte men hästskokastningen följde vi till och från under dagen. När vi kom iland vid lunch höll männen (bara män och alla mellan 40-80 år) på att plocka fram hästskorna. Vi satt i gräset och såg dem träffa de nedslagna armeringsjärnen gång på gång. Det verkade som man helst skulle få skon att lägga sig runt pinnen men ”bara” träffa pinnen verka också vara bra. Några lyckades varje gång, andra ungefär varannan gång. Avståndet var ca 20-25 meter så de var verkligen skickliga.

Efter någon timme tog vi en promenad på ön. Rätt mycket folk verkar ta färjan från fastlandet för att se sälarna och skåda fågel bland annat lunnefågel. När vi kom tillbaka till byn insåg vi att det vi sett tidigare bara var uppvärmningen. Nu var det allvar. Men inte ett blodigt allvar utan mycket behagligt med många glada kommentarer. Framåt femtiden var det sex män kvar i tävlingen. Då hade de alltså kastat sedan lunch. Vi hade sedan tidigare sett ut varsin favorit, en med randig tröja och en med rutig, och både dessa var fortfarande kvar i tävlingen.

Samtidigt med denna tävling för mogna män pågår en paddlingstävling för öns ungdomar. I hemsnickrade flottar av varierande kvalitet, och under plask och stoj ror de runt hamnen.

När vi kom tillbaka till båten hade vinden och strömmen vänt och det kändes som vi låg väl nära vågbrytaren så det blev till att ankra om för natten.