Vi var ensam båt vid slussningen nedför Neptune’s Staircase, de åtta slussar som leder ner från Banavie till kanalens avslutning vid Corpach. Till vår hjälp hade vi tre slussvakter så vi var väl omhändertagna. Sealock är den sista slussen som leder ut i havet och tidvattnet.
Här hoppade Nils av efter fem veckor ombord. Det har funkat så bra och vi har haft roligt ihop – vilken lyx att få umgås så här med sina vuxna barn.
Vi har tidvattnet med oss ut förbi Fort William och längs Loch Linnhe. I det smala sundet vid Corran Narrows hade vi 5 knops medström vilket gjorde att vi for förbi i 10-11 knop! I slutet på Loch Linnhe ligger en avlång ö, Lismore Island. Vi ankrade på ca 10 meters djup i en av vikarna vid i norra änden vid Port Ramsay.
Fåren bräker på ena sidan båten på den andra sidan ca 100 meter bort frustar sälarna och drar sig ovigt längre upp på skäret för att fortsätta sola även om tidvattnet stiger. Och runt båten fräser och tigger svanarna. Då och då kokar vattnet på en yta av kanske 30 meter. Är det småfisk som blir jagar eller leker de? Solen skiner och att lägga till att vi njuter är kanske onödigt? På kvällen äter vi lamm under mandeltäcke och lyssnar på Tomas Ledins riktigt bra sommarprogram, som vi har laddat ner till datorn. Vi diskuterar om det förstärker eller förtar att kunna vara både borta och hemma på samma gång.
