Tisdag eftermiddag går vi in på kanalen på riktigt. Sealock och första slussen in till bassängen i Inverness var bara uppvärmning. Inverness var en stor men ändå mysig stad. Våra hopvikbara cyklar gör att vi snabbt tar oss runt och får se mycket (förutom att vi rör på kropparna, vilket kan behövas…). Slussarna är rätt höga ca 4-5 meter och allt påminner om Göta kanal. Den första biten går kanalen parallellt men högre än floden. Fågelkvitter, kor, folk som joggar och en intensiv grönska.

Vi hinner inte ut ur kanalen innan de stänger för kvällen eftersom vi får vänta tre kvart på broöppning. På kvällen äter vi skotska korvar och lyssnar på Tre män i en båt. Och nog är det sant att båtliv är bra mot de flesta krämpor (även om man inte har allt utom skurknä).

Nu är vi ute på den skotska landsbygden. Tempot är mycket lugnt, alla hälsar, mannen med hunden, han som står längst uppe på en stege och rensar hängrännorna på kyrkan – alla.

Efter frukost kom det två båtar från Invernesshållet så vi kastade snabbt loss och slussande tillsammans ut på första sjön Loch Dochfour som övergår i den mer kända Loch Ness. Annars började dagen med problem. Vår plotter, där vi ser var vi är på våra elektroniska sjökort vägrade starta. Som tur var fick vi direkt kontakt med Marcus som installerat all el och elektronik ombord. Han hjälpte oss få igång systemet igen – tack! Vi kan använda datorn som backup men då kan vi inte se radar eller AIS. Hela förmiddagen regnar det och blåser rakt emot så vi tar den enda stora bojen i viken vid Urqhart Castle – skottlands vykortmotiv nr 1 redan vi tvåtiden.

För er som läst Björn Larssons Den keltiska ringen så ligger vi nu i samma vik som de ankrar i på sidan 109. Bokens äventyrshistoria är väl så där, men miljöbeskrivningarna och framförallt seglingsbeskrivningarna är på pricken. När jag läste boken förra gången följde jag med i sjökortet och nu gör vi det i verkligheten! På sidan 110 ror Torben i land och blir jagad av en bagge när han besöker slottet på kvällen. Även vi tog jolle iland. Fåren var skygga och någon bagge såg vi inte till. Entrén till slottet hade stängt för en halvtimma sedan så vi gick tillbaka genom hagen till jollen och tog oss sjövägen runt udden och in direkt till slottet. Förtöjde vid en brygga som det stod ”Absolut förbjudet att beträda” på, men den skylten var från landsidan, så när vi såg den var det lika bra att fortsätta. Förutom att vi sparade £ 21 i entréavgift var det lugnare och mysigare att besöka slottsruinen helt själva på kvällen. Fast själva var vi inte så länge. De som stod uppe vid den stängda entrén såg oss och började klättra in och snart var vi ett tiotal personer som log mot varandra och kände oss busiga.

Nu sitter vi i salongen och läser och blandar en drink av den fläderblomssaft som Nils och Ingela gjort av de fläderblommor som Nils plockat. Jag har i alla fall köpt ginen.