14 april
Satte segel innan ankaret togs upp och seglade hela dagen. Strax efter Arkö såg vi den första segelbåten för segel (en annan segelbåt vid Nyköping – inte många ute så här års). Vid pricken Kejsaren följde vi seden och skålade för att vi klart oss igenom den grunduppfyllda skärgården. Dimman kom under eftermiddagen och vi övade lite på att använda radarn. Strax efter sju seglade vi in i Båtsviken utanför Valdemarsvik, en så skyddad vik med höga berg på sidorna att mobilerna aldrig funkar här.
Det där med Kejsaren har jag aldrig hört talas om. Någon sorts seglaridé för att få ta en snaps??
Men Valdemarsvik, det är nästan som en norsk fjord i Östergötland.
Kram på er båda!
Tullades det ? Så det blev ”inte så länge-akvaviten” ?
Maries misstanke om Kejsaren tycks inte helt tagen ur luften:
”Hälsning från Kejsaren
Skåla för kejsaren törs man ju inte missa. Ibland har det hänt att man beräknat slagen så att man strukit strax innanför honom bara för att få hälsa med en sup även om det varit på blanka förmiddagen.”
Fast i själva verket är det ju en mer allvarlig historia:
”Riktiga seglare…
…skålar när pricken Kejsaren passeras i S:t Anna.”
”Jag brukar också…
Jag har någon gång lärt mig att alltid och ovillkorligen hedra Kejsaren med en liten en vid passage.
Om inte riskerar man att drabbas av alla upptänkliga förfärligheter under sin fortsatta färd.”
(Alla citaten lånade från ett seglarforum.)
Slutsatsen är således klockren: Elin Alidas besättning är riktiga seglare, som vidtar alla åtgärder som krävs för att deras fortsatta färd ska förlöpa väl.
Michael