15 april
Från Båtsviken i dimma. I riktigt dålig sikt följde vi farleden söderut. När man seglar hör man båtmotorer på långt håll. Det plus AIS (visar alltid stora båtar) och radar (visar ibland även små båtar…) gjorde att vi tryggt fortsatte rakt in i tjockan. Vid lunchtid klarnade det upp.
Dagens mål var Hamnefjärden vid Oskarshamns kraftverk. Vi seglade in i det trånga sundet mot strömmen och kom in i en helt overklig vik. På styrbord (höger) sida hade vi fyra små stugor med gistna bryggor och små brygghus. På babord (vänster) tornade kärnkraftverket upp sig. Vattnet rök av värmen (ca 22°). Tre gånger försökte vi ankra i det strålande klara vattnet men ankaret gled på berget på bottnen och när det fäste låg båten och snurrade runt runt mellan vindens sju meter i sekunden och det utströmmande kylvattnets 1-2 knop.
Precis när vi höll på att ge upp kom Sjöräddningens båt Rescue Bure in i viken. Vi ropade upp dem på VHF-radion och fick gärna använda deras brygga (den enda i viken) om bara OKG sa ok.
Men från kärnkraftverket var det tvärstopp, bryggan låg inom skyddsområde och att vi lovade att inte gå i land spelade ingen roll. Det var bara att vända tillbaka. Den enda säkra och tillräckligt djupa natthamnen låg en knapp timme tillbaka mot vågorna. Vilken skillnad det är att gå mot jämfört med vågorna på havet. Nu ligger vi i en jättefin naturhamn som påminner om en vacker insjö (Båven?). Helt ok, men det hade varit häftigt med ett kvällsdopp i det ljumna kylvattnet!
